Februari blev en riktig glädjemånad för hela familjen.

Lilla Lexie flyttade hem till oss. Kärlek vid första ögonkastet.

Hon passade in perfekt i vår familj. En tuff, orädd valp som inte ryggade undan för de små barnen. Snabbt lärde sej barnen att Lexie tog sin plats om hon ville ha den.

Mars månad blev lite tyngre. Med både influensa och magsjuka i två omgångar så var de flesta av barnen hemma ifrån skolan.

I mars månad fick vi dock årets bästa besked. Stora delar av familjen skulle få följa med Zebbe på hans resa med Min Stora Dag, i juni månad. En härlig resa som vi såg fram emot allihop.

April månad blev lite tuffare igen. Pga ena barnets frånvaro ifrån skolan så blev vi orosanmälda. Helt korrekt tyckte vi. Däremot hade vi gärna sett att skolan tidigare hade uppmärksammat problemet. Att ett barn är märkligt frånvarande redan på 5 - 15 procent anser jag är ett varningstecken på att ngt skulle kunna vara fel. När familjen dessutom själva söker hjälp från alla olika instanser så borde skolan kunnat reagera snabbare också, för att hjälpa familjen att få hjälp.

Att vänta till över 50 procent, det är för lång tid.

Vi mötte fantastiska människor på soc, med lång erfarenhet och stor förståelse för barn med funktionsnedsättning. De liksom vi föräldrar kunde snabbt se att Lss var en bättre lösning för hela familjen, men då krävdes det en diagnos. Soc och bup pratade ihop sej, och trycket på bup ökade för att få till en utredning snabbt på sonen.

Kan redan i detta inlägg berätta att i aug var utredningen klar på vår familj. Jag grät när jag läste utredningen. Bland annat stod det att tack vare så kunniga och duktiga föräldrar så har sonen klarat sej så bra trots stora svårigheter i vardagen. Att vi var en stor kärleksfull familj och de hade inget att anmärka på. Underbara ord fick vi.

/ Mia

Under dessa två dagar har jag haft det helt underbart. Jag har skrattat, dansat, umgåtts med min underbara bästa vän Åsa. Jag träffade människor jag på riktigt bryr mej om. Det har kramats och det har skrattats massor.

När jag kom hem efter dessa två dagar så upplevde jag en enorm stress inombords. Jag blev nästan lite ledsen. Sociala medier stressen drabbade mej hårt. Pang bom.

Jag inser mer och mer att jag snabbt måste göra riktigt stora förändringar i mitt liv. För så här bra som jag mådde under dessa två dagar. Så vill jag ha det ofta.

Ju mer jag tänker på det så är det dags att på riktigt försöka ta sej ur det jobb jag har idag. Det är mitt mål 2017. Mitt nyårslöfte.

Jag tänker inte sluta arbeta helt med Zebbe, men gå ned i tid och hitta ett annat jobb. Gärna i Sthlm, varannan vecka. Jag gör vad som helst. Städar, diskar, kanske mc Donalds vore ngt???

Men för att få lugn och ro att genomföra detta så innebär det också att jag måste dra ned på annat i mitt liv.

Det pratas mycket om sociala medier stress. Jag har varit med om den förr.

Från 1 jan så tänker jag avgifta mej själv från sociala medier. Jag har valt ut instagram, bloggandet och messenger som det jag får ha kvar i mobilen. Där har jag kvar det viktigaste som jag vill ha inom den världen. Det kommer att bli ett avbrott på ca 6 månader. Kanske mer.

Jag skulle gärna vilja ha med mej på den resan.. är det någon vän som ställer upp och tar sex månaders paus från framför allt Fb??

Jag har räknat lite, och jag skojar inte om jag går in på Fb ungefär 20 gånger / timme, just för att det är så tillgängligt. Under dessa två dagar kom jag knappt åt Fb. När jag kom hem hade jag hur mycket som helst att läsa om där...

1) nya tester inför nästa år, tex ny kärlek, vad kommer du att få, osv osv

2) ca 97 % av allas statusar jag läste innehöll något negativt om vad som helst.

3) 3 % hur man ska börja nästa år med hård träning osv..

Jag blev stressad av allt.

Jag har en plan för 2017. En rätt stor plan. Den går att genomföra men det kommer att bli en prövning för mej. För jag kommer snabbt att inse vilka som bryr sej på riktigt och vilka som enbart bryr sej för att vara nyfikna.

Jag finns kvar på messenger, instagram och bloggen. En del saker kommer jag att dela med mej av fortfarande på Fb. Men dock inte allt. Men jag kommer fortfarande inte att ha appen i min mobil.. utan det delas ändå direkt dit.

Är du nyfiken på att följa mej ändå på avstånd så är det följande sätt lämpliga.

Instagram: miabros
zebbes_kamp

Messenger: ja, ni har ju mitt namn så :)

Mitt mobilnr... ring gärna :) :)

God nytt år till er alla :)

I jan så var det en katastrof när det gällde ena barnets skola. En anmälan hängde i luften, från skolan till soc, så jag och de små barnens pappa valde att själva söka stöd hos soc. Snabbt konstaterades det att soc inte hade de insatserna som vi behövde. De ligger på Lss. Vi förklarade läget och vi fick mycket goda ord från handläggarna. De lyfte oss redan på första mötet och påpekade att detta tyvärr är ngt som ökar, att skolan anmäler till soc när det i själva verket är bup och en utredning av barnets problematik som behöver göras.

Vi gick därifrån väldigt lättade. Men vi visste att anmälan fortfarande hängde i luften. Många akuta samtal till bup blev det i jan, då sonen har ett milt självskadebeteende. Kan väl säga att bup inte hade så mycket resurser att ge oss.

Men det hände också lite positiva saker i jan.

Äntligen kände jag och de små barnens pappa att vi ändå var på väg åt rätt håll. Vi kände oss lite starkare ihop.

En kväll såg vi en otroligt fin valp. Vi kunde inte få henne ur huvudet.

Jan började katastrofalt men slutade ngt ljusare.

/ Mia

För en tid sedan så fick jag chansen att få hjälpa till på en musikal. Under dessa två veckor har jag fått träffa så

många underbara människor. Jag har skrattat, gråtit, och igår slutligen gråtit lyckotårar i flera timmar. 

Jag är så fantastiskt lycklig över att få ha hängt lite vid sidan av allihop. Sådana grymma nummer de gjorde under 

föreställningarna.

Idag har min vän Sofie färgat och klippt mitt hår. kände att det behövde livas upp lite. 

Efter en lång vakennatt så är det nu dags att sova. 

Med vänlig hälsning, Mia